Annica

Klockan sju i söndags morse mötte jag upp syskonskaran Eliasson för att tillsammans ta oss ut till Dublins flygplats och ta ett Ryanair flyg till Sverige. Vi var alla väldigt trötta och Mattias luktade dessutom lite sprit. Det blev inte heller mer romantiskt när taxichauffören frenetiskt tuggade tuggummi med öppen mun och trummade med fingrarna till dåliga "softmusic classics" som han valt att spela i stereon. På flight-boarden visade dom att vårt flyg var två timmar försenat, Mattias brusade genast upp med sin breda norrländska och hotade med att klubba ner någon. Men vi tog honom i hand och gick för att äta frukost. Hans motgångar fortsatte när han råkade köpa fel äggmacka till frukost. Men efter att han fått i sig en snus och en kaffe såg han lite piggare ut, och desto mer alert till att slå ner de nyfikna barnen som sprang runt hans bagage.


Incheckade och klara fick vi höra att flyget var ytterligare en timme försenat, vi suckade och försökte göra det så bekvämt för oss som möjligt på den kalla, hårda och lilla bänken vi erbjudits utanför vår gate. Jag somnade tillslut och vaknade upp vid 11, Lisa och jag bestämde oss för att köpa oss en var sin muffins och fylla på koffeinet. Vi trippade glatt tillbaka med nyinköpt proviant, en trött mattias satt kvar på bänkarna vi ockuperat och just då kom utropet:
"Flyg mot Skavsta Stockholm, inställt. Vänligen hämta upp ert bagage vid band 5"
Om mattias tidigare såg mordisk ut skulle ni sett honom då, jag blev nästan lite rädd.

irritationen och ilskan kokade inom oss när vi stod borttappade och förvirrade med våra väskor i händerna. I tre timmars lång kö stod vi utan någon vidare information, Lisa och Mattias fick nya biljetter med SAS dagen efter och jag ringde till min bror som snabbt bokade in mig på samma flyg.

 

Efter mellanlandning i Köpenhamn, en torr wok och irriterande tonåringar kom jag äntligen fram till ängeby. Till hundar, kalla golv, de orange väggarna i tonårsrummet och mat i kylen.

Denna resa hade i alla fall ett lyckligt slut, och jag ska försöka att inte oroa mig inför hemresan till Dublin.

 

Annica checkar ut!