Annica

Jag har alltid trott att migrän är något man använder som en dålig ursäkt för att inte ha sex, en tung bakfylla eller ett knep till att faktiskt få ligga på soffan hela dagen.. och kanske är jag en jävel på att ljuga eller så måste jag börja tänka om och tro att det faktiskt är en sjukdom.
Igår kom jag hem, trött och hungrig, satte mig i soffan och virkade. Började se fläckar i mitt högra synfält men tänkte att jag bara blev bländad av ljuset som stod på bordet. Jag somnade på soffan och 20 minuter senare vaknade jag med sprängande huvudvärk, jag tappade balansen när jag borstade tänderna och trots att persiennerna var nerdragna var det för ljust i mitt sovrum. Jag vaknade efter åtta timmar, jättedåsig och konstig, gick till skolan och noterna framför mig dansade som flugor runt hundskit. Efter den lektionen gick jag hem och sov i ytterligare 4,5 timmar. Och nu ligger jag i sängen igen. Jag anar att min kropp försöker säga mig något, men när det kommer till mig själv är jag ju ganska dålig på att lyssna. Jag är alldeles för lat för att orka gå ut i hallen och släcka lampan men jag har åtminstone naturgodis att trösta mig med.

Idag hade vi ett väldigt bra seminarium om övning. Tydligen tar sånt tid, och man föds inte till musiker. Nitlott!
Struktur och tålamod. Lite självkritik och en helmassa uppmuntran. Man glömmer lätt bort sånt märker jag, istället för att ta till sig allt och inse att man inte kan lära sig utan att ens försöka, blir man arg på sig själv för att man är så sjukt jävla dålig! Men man glömmer kanske lika ofta också hur jävla bra man är!

Det slår sällan fel, jag känner mig själv väl, på söndag brukar den här melankoliska bluesen slå till.
Jag snusar överdrivet mycket, dricker många koppar kaffe, spelar piano tills mina fingrar tappat känseln, lyssnar på så kallad "deppmusik" och går igenom gamla bilder.
Jag har svårt för att göra något vettigt, för att vilja göra något vettigt, jag vill faktiskt mest bara gotta mig i min egen olycka - som oftast är helt obefogad!

Min vecka började strålande med en lyckad permanentning, mitt hår blev helt galet lockigt. Har försökt bemästra det, men det är inte helt lätt, nu låter jag mitt hår vara i tonårs revolution... tar ut svängarna! Jag känner mig saligt vacker varje dag, det är härligt.
Resten av veckan har rullat på som den alltid gör här i Norberg, man rör sig mellan sängen, köket, skolan, ICA, pianot och toaletten - och man Älskar det.
Dock har jag slagits lite med självkänslan och självförtroendet den här veckan, mycket har slutat i djupa suckar och tvivel. Jag har försökt spela på 2å, synkoper, bluesskalor och sjungit överstämmor. Det är såklart roligt, men inte helt bra för självkänslan alla gånger.

Igår hade vi Hippe-fest här på Haket, tokigt roligt! Alla var så snygga och jag tror att alla tyckte att just Hippie-stilen inte hade behövt lämna oss så tidigt som den gjorde.
Tema fester is the shit!

Jag tänker spä på den här känslan jag har lite med att göra som på den gamla goda tiden och titta på Morden i Midsomer och dricka te.
Hanna blir mitt sällskap och det känns som en perfekt söndagkväll!

Och mer passande än så kunde det väl inte bli tyckte jag och gick med ett brett leende på läpparna därifrån.
I morgon är en ny dag. Jag ska agera piano-lärare för första gången, ha blues lektion och på kvällen ska jag titta på Jesus Christ Superstar musikalen. Jag har bestämt att det blir en bra dag!
Onsdag, jag är redo!

Jag sitter hemma själv, jag dunkar sigur ros på hög volym och dricker te - en ganska bra tillvaro faktiskt!
Har brottats med lite frustration och dåligt självförtroende idag, tror matchen slutade oavgjort för känslan finns fortfarande kvar. Efter en timmes moll-skalor träning övergick jag till Blues-skalor men tappade känslan även för det efter ungefär en timme så jag tog och skrev ut massa gamla godingar att spela istället. Med en bruten röst hade jag i alla fall en ganska fin stund med flygeln på skolan.

Leo lovade mig att hjälpa till och spela in min låt i studio, kanske då kan jag våga stå för vad jag skrivit om jag får en chans till att sjunga den rent. Det där har nämligen gnagt mig ganska mycket och är säkert en stor bov i självförtroendes dramat. Tänkte att jag skulle vara en duktig flicka och skriva ner låten i noter, så jag får det på pränt. Men det var lättare sagt än gjort och jag har suttit här i 45 minuter och bitit på naglarna. Antingen är det min brist på notläsning eller så skyller vi allt på programmet - jag väljer det sistnämnda även om jag egentligen vet att jag bara försöker vara snäll mot mig själv.
Imorgon ska i alla fall superElin hjälpa mig!

Idag hade jag också tänkt permanenta håret, det var så magiskt vackra lockar i mitt hår på nyår. Men fick höra att man verkligen inte ska permanenta på färgat hår, är inte det typiskt så säg! Jag kan ju också skita i att jag hört det och hoppas håret sitter kvar eller stå ut med mitt raka hår.

Nu kurrar min mage och det är dags att locka hem min sambo för lite middag!

Adios och trevlig helg!