Annica, please don't stop the music!


Vem fan är jag att predika om självkänsla? Idag har jag fått smaka på min egen käftsmäll, jag är fantastisk på att slå krokben för mig själv.
Och sen går jag hem och är ynklig och självömkande. Ja, är det inte knäppt så säg! Men sen har ju jag ett jävla anamma i mig och ger inte upp i första taget, om jag så ska blöda fingertopparna av mig ska jag spela skiten ur den där gitarren, sjunga den där stämman rent och hålla takten som bara katten!

Nu till den lite mer roligare delen av mitt vardagsliv. Helgen har varit fylld med musik, vi har repat varje dag, det börjar gå framåt! Vi har också druckit vin och läst ur bikter ur "bekännelse" boken (tror jag den heter), i Lördags fick jag också årets bästa massage. Igår bakade vi lussekatter här på Haket, fjolårets hit med vitchokladfyllning åts upp först. Eftersom vi är glada musiknördar kunde vi såklart inte låta bli att göra G-klavar, 8-dels pauser och några könsorgan. Leo, Sebbe och Niels bakade dessutom en spättekaka i lussebulle- deg. Sen firade vi första advent med glögg och nybakade bullar, toppen söndag!

Nu har jag ätit alldeles för mycket senap igen så jag ska gå o ta ett stort glas vatten!







jag har en spricka i tummen så jag får väl börja gråta.

Fredag. En slitsam men otroligt rolig vecka. Jag tror nästan jag bestigit berg den här veckan, och kanske har jag lyckats vinna lite självförtroende på vägen. Jag har kommit fram till att jag tycker om att spela bas, jag har sjungit bas-stämma på Amelies låt och klurat ut rytmen i mitt gitarrplock till Leos låt. Som tidigare nämnt (men värt att sägas igen, om nu min far läser det här) spelar jag dragspel på Tommies irländska-punk låt, helt fantastiskt roligt!  Men fortfarande tragglar jag lite med mitt självförtroende inför min egen låt, hur min text egentligen ska gå ihop sig. Ja, det är uppspel på Onsdag och jag känner mig inte riktigt redo. Men som en vis människa en gång sa "det spelar ingen roll vad man gör så länge man är snygg när man gör det" och jag tänker ju självklart vara läskigt snygg (som alltid).

Idag lånade jag Mimmi (en bil) och åkte till Avesta för att få ordning på min gitarr. 50 minuter senare var den som ny och jag är lite lätt förälskad. Jag spelade så mycket när jag kom hem att min spricka i tummen sprack upp igen och började blöda. Lycka är att ha ett instrument som man tycker om att spela på.

Ikväll har jag och pojkarna premiärdruckit glögg, jag har stickat och dom har tittat på youtube. Mycket mysigt.
Imorgon ska jag källsortera, städa mitt rum, spela gitarr, sy klart Niels gardiner och ringa Farmor.


Morfar hade varit stolt!

Idag har jag spelat dragspel i Tommies irländska punklåt. Från början spelade jag bas i den låten, jag som aldrig har spelat bas blev alldeles till mig när jag lyckades ta mig igenom hela låten utan några större problem, men nu spelar jag alltså dragspel. Morfar och pappa skulle se mig nu, ohh så stolta dom skulle bli!
Kanske inte över just musikgenren.

Nu ska jag äta lax med massa god ost på och grönsaker i ugn.

Heipa!

tidig tisdagmorgon.

Min väckarklocka ringde i morse vd 04:40, härlig tid! Nu sitter jag i grannens kök, lyssnar på P3 och dricker kaffe ur min termosmugg - idag leker jag familj. Barnen sover fortfarande men ska upp om en timme, kläs på, matas med frukost och sen följas till skolan. Jag måste säga att jag tycker det är ganska mysigt. Det ligger en glad tax vid mina fötter och snart ska jag sticka lite. Det är ett skönt avbrott i min värld, att få leka lite familj, att bli påmind om att det finns en verklighet utanför mitt folkis-liv.

Det här omtalade låtskrivarprojektet vi har i skolan är en skräckblandad förtjusning. Ena dagen är fylld med skratt och iver, den andra med gråt och ångest. Min låt har spelats upp i min ensamble och dom gör det riktigt bra, kontrabas med stråke, piano, fiol och ett soft trumkomp. Jag har tagit tag i min mick-rädsla och sjungit hela min låt i PA-system men är självklart inte nöjd och kan inte heller förlika mig med ljudet som kommer ut. Tåls att jobba på men kanske också att lägga på hylla då och då och bara acceptera.

Det var allt för mig den här morgonen!



för jag är ju bara jag- en singer songwriter.

Efter en grymt bra "föreläsning" från vår teaterlärare Henry har jag nu lite bättre självförtroende och ska våga tro på min låt.
Det är verkligen inte lätt. Det är svårt att vara ärlig med sig själv, att bli nöjd och på nåt sätt släppa taget. "kill your darlings" så att säga.
Och det hjälper såklart inte att tänka att alla har samma känsla i magen som jag, för man är ju väldigt egocentrerad också.
Det blir en singer songwriter låt i 6/8- takt, med en personlig text och jag har lämnat plats för min mörka stämma. Amelie har lovat att lägga en fin fiolstämma och jag Therese ska få lägga en sångstämma över mig också. Det blir bra, jag ska våga.

Det är lunch och jag väntar på att Anna-Lotta ska läsa sitt sms, för vi har en skype-date snart.. hoppas jag.
Under tiden tvättar jag bort mitt läppstift (som ska sitta kvar i 24h) med aceton, kokar bönor och lyssnar på dålig musik på spotify.
Det är tisdag och jag skulle vilja få en helkroppsmassage, en stor chokladkaka, lite ömhet, ett bad, massa pengar, en utlandssemester och lite lugn och ro.

Dags att klinka 6/8-takt!



två glas rödvin senare:

Om Säkert! kan släppa plattor kan jag göra en låt och spela upp den på Hotell Engelbrekt i Norberg!

(och ja, det finns en youtube länk gömd där under, hoppas jag)

på mitt visitkort står det "självkritiker"


Jag visste att det här skulle hända, det gör det Alltid. Det gick så bra, det var nåt på gång och det kändes som att jag skulle ro i hamn den här gången.
Lite A-moll, nånstans i mitten upp till ett C-dur och sen den där grymma textraden och så lite fiol på det där, jag skulle ta i från tårna med min låga Alt-stämma. Men nu, plask plums och som om jag fått ett slag i pungen (om jag hade en) ligger jag nu här i min säng och har ont i magen. Så ont att jag inte vill äta middag utan hellre spy. Hade jag inte snusat skiten ur mig idag hade jag nu tagit en snus för att lugna känslan, jag tror inte ens att ett glas vin skulle göra saken bättre.
Jag har inget tålamod men en sjuhelvetes massa självkritik.
Som dom sa, det ska ju låta jag, och det ska bli min låt.. men jag vill inte längre vara A-moll, inte C-dur, ett färgat- eller nåt förbannat sus- ackord heller.

Jag skulle gärna byta ut den här uppgiften mot eländiga blues-ackord.
Nu ska jag stänga av musiken och lyssna till surret av min dator.

fastnat i A-moll och bubblor.


Och helt plötsligt är man tillbaka här i Norberg, sa jag det tidigare? Nåväl, det kan behöva nämnas igen.
Från ett tyst Ängeby med kylskåpet och hundarna i fokus är min vardag nu musiktermer och instrument. Helt fantastiskt såklart, men jag tror att jag reflekterat vad de här senaste månaderna gett mig, på både gott och ont. Musik för mig var något helt självklart förut, att ta några toner på pianot, att sjunga lite i duschen och drömma om en vardag med musik som huvudingrediens. Det var så lätt då på ett sätt, inga krav, ingen press och framför allt var jag nog väldigt naiv. (som jag är i de flesta situationerna)

Vi har ett låtskrivar projekt i skolan, alla ska skriva en egen låt som vi sen ska framföra (med ensamble) på en konsert på hotellet. Jag sitter och tragglar med A-moll och förstår inte hur jag ska komma vidare. Jag har försökt med teorin, gett upp. Improviserat, gett upp. Släppt alla spärrar, gett upp. Allt, förutom att göra något helt annat än att spela piano och gitarr. Jag är stressad och förstår inte hur den här låten Inte ska bli en "Baby I Love you where the eagles fly" -dänga.

Idag badade jag joförsej, det var ju något helt annat än att spela A-moll. jag beklagade mig inför Hanna över att jag inte hade något badskum. Men hon tipsade mig om att använda tvål. Jag tänkte att det så sällan blir sådär superbra bubblor av just tvål så jag tog i lite extra när jag hällde på, nästa gång jag gick in till badrummet var hela badkaret Fyllt med bubblor. Jag fick knappt plats! Som ett barn satt jag och plaskade bland bubblorna och kände mig lycklig.

Allt från mig den här gången, nu är jag trött.

look a like


Jag har förresten klippt mig.
Om jag har utsläppt hår ser jag ut som Björn i ABBA. (ja på den gamla goda tiden)
Det gör nog susen för min musik karriär!


(Björn är till vänster, rätta mig om jag har fel)


hejdå höstlov.

Det börja lida mot sitt slut nu, höstlovet alltså. I morgon åker jag tillbaka till min lilla håla Norberg, där min säng, mitt piano, mina tekoppar och mina vissna blommor bor.

Igår var jag barnvakt. En trött faster knackade på dörren och en glad brorson öppnade, med paraplyet i vänster hand och oboyen i den andra. Vi spelade xbox och jag blev arg (sjukt dåligt tålamod och förlorare) över att inte lyckas övervinna den första bossen i kung fu panda, efter 30 minuter lyckades jag tillslut och både jag och Theo drog en lättnades suck. Sen gick vi till 4H gården i Gränby och tittade på djur, Theo förklarade för mig att grisarna grävde ner en skatt och att alla kaniner är lika söta! Sen köpte vi enorma mängder sushi, gick hem och frossade! Sen lekte vi doktor och försökte klura ut var hjärtat egentligen sitter, men Theo konstaterade att jag nog inte har ett hjärta.

Jag känner att jag har en personlig, ganska nära och öm relation, med Jonathan på spotify nu. Vi har hängt mycket den senaste tiden och jag börjar gilla hans sätt att avbryta mig med dåliga uppdateringar om helt ointressanta saker.

Theo förklarade också idag att man måste gifta sig med någon och ville att jag skulle leka att jag gifte mig och han skulle samtidigt sno allt mitt godis. (min äkta make är numera stålmannen, ja sug på den ni! Mrs Stålmannen/Ring) Logiken i den leken är självklar, så det så!

Ikväll har jag rotat fram min gamla rosa kärlek: resväskan med hjul. Den är fullproppad med vinterjackor, massor av skor, julstjärnor och mammas bröd. Keytaren får jag ha på axeln, så stolt är jag!
Mamma har också gett mig en uppdaterings-kurs i stickning och jag ska (tant som jag är) sticka på mina handledsvärmare hela resan fram till Norberg!

Nu har jag kikat ner i min tomma godispåse allt för många gånger, tror jag ska gå och leta i kylskåpet istället och mjölka ur det sista ur mina föräldrar!


rundgång eller tomgång

Sen jag kom till Uppsala har jag:

Gått igenom mina föräldrars LP skivor.
Fikat med vänner.
Köpt torrschampo och en ny mascara.
Hyvlat mig själv i tummen med en osthyvel.
Kört bil.
Lyssnat på Melissa Horn. (inga kommentarer)
Rotat fram min gamla Keytar och lekt 80-tal.
Agerat data- och kopieringsmaskins support åt mina föräldrar.
Ätit väldigt mycket ost.
Lekt med tennisbollar med hundarna.
Gjort sönder mina nya vantar och fått dom lagade av mamma.
Blivit förkyld.
Varit gnällig, irriterad och längtat bort till något annat.
Uppdaterat min blogg lite för många gånger för att det ska verka vettigt.


tältsäng till tältsäng

Ja, och här sitter jag nu.. med filtar lindade runt om mig, dubbla sockor och mössa. Det är kallare i mitt gamla flickrum än i Umeå!
Jag utspelade en egen scen ur sällskapsresan när jag var på umeå flygplats, det blev krångel vid säkerhetskontrollen, det pep många gånger innan jag fick komma igenom. Sen väl på flyget var min väska för otymplig så jag lyckades inte få in den i nåt skåp, råkade ta fel säte och trampade folk på fötterna. Typiskt!

Hemma i byn väntade dock en hel prästost i kylen, två glada hundar, två trötta föräldrar, ett väldigt ostämt piano och mina favorit te-koppar. Imorgon ska jag på fika-dejt på stan och på fredag ska jag vara barnvakt åt min brorson, han har ett nytt lego och vi ska äta sushi tillsammans <3

Nu väntar en tältsäng i mitt gamla flickrum som inte har några andra spår kvar från "gamla goda tiden" förutom de oranga väggarna. Mitt sällskap i natt blir pappas dragspel och en ostämd fiol. Jag ska hålla dörren öppen för eventuellt sällskap av varm luddig hund!


Umeå bubblan!

Så i Fredags satt tog jag och Petrus tåg och buss upp till Umeå, jag fick stå ut med hans hickningar men var glad för sällskap på vår 10 timmars långa resa. Jag fick ett varmt välkomnande av Andreas o Anna-Lotta sent på kvällen, cykeltur och till och med lite snö!
I lördags spenderade jag upp nästan hela mitt CSN bidrag på vår shoppingrunda, jag var lyrisk och lycklig. Vi svettades ett tag i ett överfyllt systembolag på Vasaplan men tog oss sen glada hem till en förfest hemma på Tomtebo. Andreas lagade en svingod svamp lasagne och att dricka öl i vinglas till maten kändes helt rätt! Efter några öl kände sig förfesten redo för att gå ut o göra stan, vi hamnade på ett studenthak "Corona" där vi träffade en salig blandning av kossor, balettdansöser, Jack Sparrow i olika upplagor och lite för fulla häxor. På efterfesten stod whiskey och blåskort på schemat och det kändes lite som "back in the days" där i Calles studentrum.
Antar att jag inte behöver gå närmare in på söndagens aktiviteter...
Igår gick vi en långpromenad med Mattias och Ludde, 1, 5 mil.. runt sjön, till ica och hem. Mycket trevligt sällskap och på en lekplats vid Nydala fick vi alla känna oss lite som 15 år igen och gunga högt och klättra på klätterställningar.
Idag flyger jag till Uppsala för att spendera mina sista höstlovsdagar där. Flygresan i sig ska bli härlig (om man nu hinner njuta av en timmes flygtur) men jag hade nog gärna stannar här i Umeå för alltid. Igår när jag kikade på min biljett såg jag fel datum och trodde jag hade missat flyget, det hade nog inte gjort mig så mycket förutom att jag hade blivit ännu fattigare än vad jag redan är!
Nu ska jag kliva upp och njuta av en sista morgonkaffe med familjen Wennberg/Fahlström!

RSS 2.0