Annica

Det börja lida mot sitt slut nu, höstlovet alltså. I morgon åker jag tillbaka till min lilla håla Norberg, där min säng, mitt piano, mina tekoppar och mina vissna blommor bor.

Igår var jag barnvakt. En trött faster knackade på dörren och en glad brorson öppnade, med paraplyet i vänster hand och oboyen i den andra. Vi spelade xbox och jag blev arg (sjukt dåligt tålamod och förlorare) över att inte lyckas övervinna den första bossen i kung fu panda, efter 30 minuter lyckades jag tillslut och både jag och Theo drog en lättnades suck. Sen gick vi till 4H gården i Gränby och tittade på djur, Theo förklarade för mig att grisarna grävde ner en skatt och att alla kaniner är lika söta! Sen köpte vi enorma mängder sushi, gick hem och frossade! Sen lekte vi doktor och försökte klura ut var hjärtat egentligen sitter, men Theo konstaterade att jag nog inte har ett hjärta.

Jag känner att jag har en personlig, ganska nära och öm relation, med Jonathan på spotify nu. Vi har hängt mycket den senaste tiden och jag börjar gilla hans sätt att avbryta mig med dåliga uppdateringar om helt ointressanta saker.

Theo förklarade också idag att man måste gifta sig med någon och ville att jag skulle leka att jag gifte mig och han skulle samtidigt sno allt mitt godis. (min äkta make är numera stålmannen, ja sug på den ni! Mrs Stålmannen/Ring) Logiken i den leken är självklar, så det så!

Ikväll har jag rotat fram min gamla rosa kärlek: resväskan med hjul. Den är fullproppad med vinterjackor, massor av skor, julstjärnor och mammas bröd. Keytaren får jag ha på axeln, så stolt är jag!
Mamma har också gett mig en uppdaterings-kurs i stickning och jag ska (tant som jag är) sticka på mina handledsvärmare hela resan fram till Norberg!

Nu har jag kikat ner i min tomma godispåse allt för många gånger, tror jag ska gå och leta i kylskåpet istället och mjölka ur det sista ur mina föräldrar!