Annica

Igår:
Hetsäter russin.
Improviserar i D-dur skala.
Väntar.
Längtar.
Förväntan.
Behov.
Bränd kastrullbotten.
Jude Law på bildskärmen.
Pianospel mitt i natten.

Idag:
Solen skiner.

Lördag och jag vaknar pigg och kry, ett tillstånd jag inte har till vardags. Det har hänt mycket sen sist jag skrev, men inget revolutionerande direkt.
Förra helgen hade vi spelning i Västerås på kulturnatten där, skolkören ställde upp med våra afrikanska låtar och mitt band (som numera går under namnet "rackarns") framförde våra två låtar. Den känslan alltså, att stå på en scen och inse att strålkastarna är riktade mot Mig för att Jag ska Synas, att micken är tillför Mig för att Jag ska Höras och att Alla väntar på att jag ska framföra - den är obeskrivlig. Men det gick så Bra, både min sång och mitt pianospel. Lyckan var stor och vi skålade efteråt med några öl på en pub.
Nu har jag blodad tand och vill spela mera och det är några småprojekt på gång - wait and see!

Jag har fått privatlektioner i sång av Sebbe på skolan, vi övar magstöd och bröströst för tillfället. Hel-lustiga saker som jag aldrig riktigt tänkt på, sjunga är väl sånt man bara gör?
Sebbe skrattade åt min förvåning när jag för första gången kände magen arbeta istället för halsen och ljudet som kom ut från min mun var så ovan att jag inte kunde avgöra om det verkligen var min. Det är så häftigt och jag går runt överallt och sjunger med magen!

Om tre veckor ska jag leda en ensemble, jag har inte valt låt än, och det känns såklart lite läskigt. Vi övade på att dirigera i förrgår, min orkester fick agera djur och med hjälp av mitt kroppsspråk lyckades jag få dom att låta mycket, lite, engagerat och trött! Musik är så mycket mer än en inspelad skiva och jag imponeras varje dag av hur mycket jag kan styra den!

Idag kommer Mamma, Pappa och Farmor hit. Jag har köpt ett piano som ska bli levererat och Farmor har lagat lunch som vi ska äta! Det blir fint, härligt med lite familj och jag kan knappt vänta till jag får koppla in mitt nya instrument. Det regnar här så någon vidare mysig promenad lär det inte bli, men nog ska vi kunna gå och fika på Elsa Anderssons.

Jag mår bra, tror jag. För ska jag vara ärlig hinner jag aldrig riktigt känna efter på riktigt. Vi hade en avslappning på rytmiken i torsdags och det var nog fösta gången på väldigt länge som min axlar inte satt uppe vid mina öron och min puls inte var på sin vakt. Efteråt mådde jag lite dåligt, yr och lustig i kroppen. Kanske borde jag tänka på det lite oftare, att slappna av på riktigt alltså. Det är mycket press (från mig själv), många saker att göra, mycket skratt, lite bekymmer och kalas att vara med på. Det är en stressig men rolig vardag jag har här i lilla Norberg. I det stora hela är det här helt fantastiskt!

Det här är Musik!

Äntligen har jag några timmars hål i mitt späckade schema. Egentligen borde jag såklart sitta vid ett piano och träna synkoper och trioler, men jag kan behöva några timmar utan press, krav och musik. Missförstå mig rätt, jag älskar det här, ni kan inte förstå hur lyxigt det är att varje dag göra musik, leka med trumset, pianon, sjunga och hålla takten. Min stora lite generade dröm går i uppfyllelse! Det har varit en tung vecka men den har också gått hand i hand med total lycka, jag antar att det här är den bästa veckan hittills.

Gråt, ångest och panik sköjde över mig både måndag och tisdag, inget gick bra och jag var beredd att ge upp allt. Istället för att klappa mig själv på axeln och applådera för det fina jag kan och gör, för att jag sitter kvar vid pianot och Vill så sparkar jag mig själv i knävecken och beskyller mig för att inte någonsin förstått att musik är så mycket större än det gamla skruttiga pianot som står i musikrummet i Ängeby. Men igår vände det, jag hade vokalensamble och jag tog mod till mig, slog till mig själv i bakhuvudet och tänkte att nu fick det vara nog, jag Vill och det räcker, så jag sjöng solo på "Sea Line Woman - Nina Simone". Jag tog i från tårna, sjöng fel, kände texten, improviserade och sjöng rätt. Jag föreställde mig att jag var en robust operakvinna och plockade fram mig bröströst och mina falsett toner. Therese sa att det lät fantastiskt och att jag har ett brett register och jag gick ut från rummet med rakrygg och stolt leende på läpparna. Senare på kören kom Therese man fram till mig och sa att Therese hade kommit hem på lunchen och pratat om mig.
Ja, det är tillåtet att skryta på det här viset, faktiskt. Då var jag grym och det tänker jag minsann stå stolt med!

På kören tragglar jag lite fram, jag gormade ut "jag hittar fan inte ner till det där förbannade A:et" när det var ett G jag skulle hitta, inte konstigt att det inte går bra.
Och imorgon ska jag och mitt band (oj, det var konstigt att säga..) spela två låtar, först på torget och sen på Västerås kulturnatt. Jag sjunger duett med Petrus på Vincent O´brian,  M.Ward och försöker hålla en stadig 3-takt på en vacker Ane Brun låt. Jag är nervös, ja jättenervös faktiskt. Mitt första scen framträdande.
Men med lite självförtroende ska det här gå och jag ska sjunga "jag kan nåt som inte ni kan.. " hela natten!

Ikväll är det Fransk afton i ett kollektiv och på söndag är det valvaka här på Haket!
Men nu blir det fiskgratäng!

Ännu en vecka är avklarad. Här borta i Norberg finns inte tid, eller den finns men den springer fort och förvånar mig varje gång jag hinner ikapp. Eller vänta nu, jag är inte ikapp alls.. det säger min mage! Även den här veckan har jag haft ett utbrott, något som kunde tröstas och glömmas i kär väns telefonröst. Och när jag fick en varm och trygg hand på min axel (två gånger av två olika personer) fick jag lite extra mod och kravlade mig vidare. Jag har sagt det förr och säger det igen för att påminna mig själv; så här är det, helt enkelt, upp och ner. Får mig utsökt att tänka på vår uppvärmings låt på kören "huvud, axlar, knä och tå" som barnsligt nog fick mig och Hanna att gapskratta för att vi inte kunde koordinera oss till texten.

I fredags fick jag och Petrus nog av denna små "stad" så vi tog buss och tåg till Västerås, som två barn på julafton klev vi av tåget och Petrus tog till och med ett litet glädjeskutt! Kina restaurang, butiker, folkvimmel, gardiner och självklart systembolaget. Det var skönt att komma bort lite, koppla bort och se något annat (folk). På tåget hem lekte vi öl-lekar och önskade att vi var på väg någon annanstans än tillbaka till lilla Norberg, men glädjen forsatte med LP-spelare och ännu fullare och gladare blev vi på festen i kollektivet ovanför mitt.

Lördagen bjöd på bra musiker och skådespelare på torget, loppis, skrål (men även skönsång) i ett kök med bra akustik, goda pizza-muffinsar och en mysig filmkväll.
Idag vaknade jag utvilad och ensam i lägenheten, jag tog tillfället i akt och spelade högmusik och dansade i vardagsrummet (det gör jag även när kollektivet är hemma). symaskinen åkte fram och jag fick igen uppleva lyckan av tyg - sylycka! Sen gick jag till skolan för att klinka piano, det gick ganska hyfsat och jag tror jag är nära ett eget pianostycke som jag ska våga spela upp en dag. Lite senare gick jag och Petrus ut för att mata änderna och ta en skogspromenad, vi hittade svamp och konstaterade att man borde gå i skogen lite oftare!

Pensionärsligan är åter igen samlad efter att ha varit ute och svirat i Stockholm så ikväll fick jag njuta av några extremt dåliga perversa skämt. Nu är jag inne i det gamla vanliga livet som utspelar sig här i Norberg, och det är ju verkligen inte fy skam alls faktiskt. Det må va litet och lite töntigt men jag kallar det mitt hem med ett glatt leende. Imorgon börjar toppen dagen på veckan; måndag!

Veckan som gått har varit en bergodalbana, jag har pendlat mellan alla känslor man kan ha tror jag - givande!
Från asgarv till storgråt, magont och lättnad, hunger och mättnad, lugn och desperation. Jag tror inte ni behöver en närmare beskrivning, jag börjar förstå att det är så här det kommer vara framöver.. och jag börjar också förstå att det kanske kan vara nyttigt för mig.

Igår var vi hemma hos Lars och tittade på film, som vanligt hade jag svårt att hålla ögonen öppna och kurade ihop mig i ormgropen och vaknade av mina vänner som skrattade åt dom dåliga skämten. Jag älskar verkligen att sova i ett rum fullt med folk. När jag sen skulle resa på mig från sängen fick jag sendrag i vänstervad, jag skrek i smärta och började till och med gråta, med Niels kom till undersättning och sträckte ut min vad så jag överlevde även det. Då kände jag mig verkligen som en tant. Och för att leva upp till min roll gick jag upp kl8 i morse för att tvätta, sen diskade jag och ringde till vaktmästaren för att klaga över att vår frys inte fungerar! Men jag ska inte plocka fram virkningen, där går gränsen. (även om jag är bra sugen just nu)

Idag ska jag åka till Avesta (närmaste gågata) för att titta på el-pianon och äta lunch. Ja lyxigt värre va!

Det här är alltså livet i Norberg; Musik, pensionärsbesvär, umgänge och äventyr till coola Avesta.

Igår tog jag faktiskt en halv dag ledigt från allt som hade med musiken att göra. Istället dammsög jag, sydde gardiner, satte upp tidningsutklipp och lagade linsbiffar. Kändes som om jag behövde en paus. Jag gick en timme tidigare till skolan, med planen om att hitta ett piano och öva... men alla var upptagna förutom ett som saknar en baston och fungerande pedaler. Jag spelade i 10 minuter, sen var jag arg så jag slog ner det förbannade ofungerande D:et några gånger och gnuggade min näsa, det är hopplöst att det inte finns pianon så det räcker till! På Blues ensemblen har vi äntligen fått en ny låt och jag vågade till och med klinka ett solo, jag skuttade därifrån med ett brett leende. Trött och hungrig gick jag till Ica och handlade frysvaror och mjukost för 380 kr, min frys är nu alldeles för full och det är inte konstigt att jag kallas "tant- annica", beteendet finns ju där.
Snabbt efter det fylldes mitt kök av folk och vi pimpade upp Amelies medtagna laxpytt (laxpitt) som vi delade systerligt på.
Sammanfattat; en bra ganska bra Tisdag!

Nu har jag snoozat mitt larm (med melodin "it´s time for a change...") i 20 minuter, 3 minuters mellanrum mellan varje alarm. Kanske dags att sluta självplågandet och gå och leta upp kaffebryggaren istället.

Mina måndagar har de senaste veckorna alltid börjat väldigt bra, gratis frukost och världens bästa pianolektion med världens bästa pianolärare. (nej mina lärare läser inte min blogg och jag har inte heller några betyg att smöra inför, det är ren sanning). Varje gång jag går därifrån har jag ett stort leende på läpparna och ett självförtroende få skulle kunna bräcka, det är helt enkelt grymt. Tyvärr har det alltid gått utför efter det, men idag tycker jag nog ändå att det höll i sig lite längre.
Jag försöker ta hjälp av andra, lära mig att inse att okunskap kan bli kunskap och borstar bort "fejk" som jag själv skrivit stort i pannan på mig själv. Jag suger åt mig komplimanger och spar dom till kritiska tillfällen.

Amelie, jag och Niels har utsätt oss till klassens snusk-pensionärer och tolkar om Allt till ohyfsat struntprat.
Dagens bästa "8 takter per vers" ..."per vers" pervers! ja, ni fattar!
Jag skyller både skämtet och mitt behov av att dela med mig utav det på extrem övertrötthet.

Nu ligger jag i min säng och försöker skriva texter. Men alla ord känns främmande, töntiga och redan skrivna. Jag har alltid skrivit på engelska, och nu med lite bättre ordförråd hade jag hoppats på att det skulle kunna flyta på, men jag blir bara arg på både Damien Rice, Teitur och Miss Li som redan snott alla mina textrader. Försökte på svenska och insåg att det var ännu svårare, av någon anledning. Jag tänkte att kanske jag kunde ta fram en bok, slå en tärning, slå upp sidan som tärningen visar, slå tärningen igen, textrad, slå igen, ord.. och sen pussla ihop en låt med hjälp av det. Äsh, jag vet inte? Hur gör man?

Jag är egentligen dödstrött, men också i stort behov av lite egentid. Om jag bara hade ett el- piano, eller hade gitarr som huvudinstrument.
Eller kanske jag skulle bara behöva göra något helt annat, sluta tänka på musik för en liten stund och vila hjärnan lite.

Jag plockar fram virkningen istället!

 

kliver upp.
dricker kaffe.
går till skolan.
dricker kaffe.
spelar piano.
över musikteori.
spelar piano.
sjunger.
äter lunch.
spelar piano.
dricker kaffe.
över musikteori.
sjunger.
spelar piano.
äter en morot.
sjunger.
äter eventuellt middag.
spelar piano.
slutar för dagen.
samkväm.
ligger i sängen o skriver ett blogginlägg.
somnar.