en uppdatering från Norberg.

Ännu en vecka är avklarad. Här borta i Norberg finns inte tid, eller den finns men den springer fort och förvånar mig varje gång jag hinner ikapp. Eller vänta nu, jag är inte ikapp alls.. det säger min mage! Även den här veckan har jag haft ett utbrott, något som kunde tröstas och glömmas i kär väns telefonröst. Och när jag fick en varm och trygg hand på min axel (två gånger av två olika personer) fick jag lite extra mod och kravlade mig vidare. Jag har sagt det förr och säger det igen för att påminna mig själv; så här är det, helt enkelt, upp och ner. Får mig utsökt att tänka på vår uppvärmings låt på kören "huvud, axlar, knä och tå" som barnsligt nog fick mig och Hanna att gapskratta för att vi inte kunde koordinera oss till texten.

I fredags fick jag och Petrus nog av denna små "stad" så vi tog buss och tåg till Västerås, som två barn på julafton klev vi av tåget och Petrus tog till och med ett litet glädjeskutt! Kina restaurang, butiker, folkvimmel, gardiner och självklart systembolaget. Det var skönt att komma bort lite, koppla bort och se något annat (folk). På tåget hem lekte vi öl-lekar och önskade att vi var på väg någon annanstans än tillbaka till lilla Norberg, men glädjen forsatte med LP-spelare och ännu fullare och gladare blev vi på festen i kollektivet ovanför mitt.

Lördagen bjöd på bra musiker och skådespelare på torget, loppis, skrål (men även skönsång) i ett kök med bra akustik, goda pizza-muffinsar och en mysig filmkväll.
Idag vaknade jag utvilad och ensam i lägenheten, jag tog tillfället i akt och spelade högmusik och dansade i vardagsrummet (det gör jag även när kollektivet är hemma). symaskinen åkte fram och jag fick igen uppleva lyckan av tyg - sylycka! Sen gick jag till skolan för att klinka piano, det gick ganska hyfsat och jag tror jag är nära ett eget pianostycke som jag ska våga spela upp en dag. Lite senare gick jag och Petrus ut för att mata änderna och ta en skogspromenad, vi hittade svamp och konstaterade att man borde gå i skogen lite oftare!

Pensionärsligan är åter igen samlad efter att ha varit ute och svirat i Stockholm så ikväll fick jag njuta av några extremt dåliga perversa skämt. Nu är jag inne i det gamla vanliga livet som utspelar sig här i Norberg, och det är ju verkligen inte fy skam alls faktiskt. Det må va litet och lite töntigt men jag kallar det mitt hem med ett glatt leende. Imorgon börjar toppen dagen på veckan; måndag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0