Annica

Snorpapper. Vitaminpiller. Ipren. Soppa. Te med massa honung. Nässpray och smutsigt hår. Jag orkar inte längre, jag har tröttnat och kan den här dansen utan och innan - förkylningen för och jag följer lätt som en vind. (jag blev lite inspirerad av Vreeswijk)
Den här gången har jag inte ens gjort något för att förtjäna denna bittra bestraffning.


Efter att ha facebookat och msnat lite för länge tog jag mig ändå ut från lägenheten, som om det hade varit snöstorm ute klädde jag på mig massvis med kläder och satsade på en promenad. När jag öppnade ytterdörren bländades jag av solens strålar och jag vet inte om det var min överdrivna klädsel eller en gnutta feber som fick mig att svettas men jag vände ganska fort och gick mot Tesco för att inhandla kvällens middag. Och nu sitter jag här igen, inloggad på facebook och msn och måste säga att jag är besviken på världen.. det har inte hänt något spännande på två timmar!


Så nu får det vara nog, jag sätter ner min fot, jag trotsar alla baciller och virus i min kropp, tar en dusch och förklarar mig själv som frisk!

Vi har ett filmteam på jobbet, dom ska tydligen göra en “så här ser dom som svara I telefon ut när du är frustrerad över din skrivare” –film för kunder. Eller vad vet jag, jag lyssnade inte så noga. Vi fick flertal mail och 3 muntliga tillsägningar av högre makter om att vi Måste, ja MÅSTE, klä oss business-like. Jaha tänkte jag och gick hem och la mig på soffan.

Efter x-antal Glee avsnitt kom jag sen på att jag kanske borde leta rätt på något att sätta på mig, jag öppnade garderobsdörren, slängde ut alla mina kläder ur lådorna, drog in magen, knappar flög ur skjortor, smutsfläckar försökte tvättas bort och skor putsades – det hela slutade I en stor suck och ett frustrerande meddelande till en kollega. Jag kom till jobbet igår med det finaste jag kunde hitta och Henriette tyckte att jag hade ett “nice ass”. Så gårdagens plan var att gå med rumpan I vädret. Petter var så snygg att jag tappade andan lite och Ella såg så proper ut att jag knappt vågade prata med henne. Jag försökte laga mina strumpbyxor på toaletten med svart nagellack men det resulterade bara I att mitt lår blev svart. (jag har fortfarande inte tagit bort det). Så det här är alltså dag två I den här fejkade business atmosfären och min morgon var hysterisk när jag inte kunde hitta något att sätta på mig. Det slutade I alla fall I en för liten skjorta (så liten att jag fått sy igen den för att det inte ska bli kikhål in till min bara hud) och svart kjol, jag fick “stryka” banden till skjortan med min plattång och återanvända mina nagellacks målade strumpbyxor.

Jag stapplar runt i dag i mina alldeles för höga klackskor och anar att ett sendrag kan komma i min vänstra vad vilken sekund som helst, men det är ju trots allt fredag!

I lördags vaknade jag upp bakis med en enorm längtan efter mitt gamla flickrum, dom orange väggarna och fågelkvittret från det öppna fönstret. Jag önskade att det var sommar och drömde om frukost I trädgården I Ängeby. Jag längtade efter pressbyråns erbjudande “kaffe + bulle” och lata dagar på stranden. Efter långa kvällspromenader med hundarna och sena vinkvällar med myggen.

 

Det tröstade lie att solen sken i Dublin på lördagen, men jag hade sån huvudvärk att jag fick stanna inne nerbäddad i sängen med några Glee avsnitt som sällskap.  Vid fyra tiden släpade jag mig i alla fall upp och tog mig ut till Ranelagh för grillfest, med pappasås och massa potatissallad glömde jag snabbt bort min huvudvärk och hade en trevlig kväll. Jag och flickorna softade till reggae musik, drack vin och skrattade. Gammal som jag är damp jag ner i sängen vid midnatt och somnade gott.

 

Söndagen tillbringade jag med Moa.  Vi gick lös på necessärer på penneys, delade en chipspåse i biosalongen beklagade oss över det “ickevädret” och hon gjorde mig till en lycklig människa när hon lånade ut sin hårddisk med nya Greys anatomy avsnitt.

Jag städade rent hela lägenheten, pysslade ihop ett paket till syster och på kvällen åt jag och Gustav knäckebröd mackor och tittade på Jersey Shore. En skön och söndag.

 

Nu är det måndag.

Men den börjar bra, min finska tösabit kom med finsk choklad och en bild på en hamster. Men mina drömmar om svensk sommar får mina ögon att tåras lite och jag funderar på att köpa jordgubbar, blåbär och yoghurt till frukost för att trösta mig.

I måndags krängde jag på mig mina mary poppin högklackade skor, tidigare nämnt vet ni ju att jag egentligen inte kan gå i såna skor, men har man en värdelös måndag framför sig så behöver man ibland känna sig lite äventyrlig. Jag kände mig supersnygg i min Rosie the Riveter sjalett och favorit kjol. På eftermiddagen började mina fötter värka efter allt spring fram och tillbaka mellan borden och jag sjöng en lite klagovals inför min kollega. Vanligvis har ju jag aldrig högklackade skor på mig, dels för att jag ser ur dum ut när jag går, men också för att risken att jag ramlar är så stor (vi har dessutom heltäckningsmatta här på jobbet och kanske är det bara jag men det försvårar det hela ännu mera). Min kollega svarade mig iaf med

“but you look so nice today, you should wear your high-heels Everyday!”

Jag var nöjd med komplimangen men på bussen hem satte jag glatt på mig mina tygskor från penneys och kände mig som mitt vanliga jag igen.

Dagen därpå, tisdag, kom jag till jobbet i vanlig klädstil; tygskor (inte enbart även om det hade varit ett äventyr värt att blogga om).Jag mötte min kollega I korridoren, hon stannade upp, tittade ner på mina trasiga skor och sa “where is your high-heels?!” och skakade på huvudet.

Eftersom jag tidigare fått kommentarer om att jag alltid har lågskor på mig börjar jag undra om det här inte längre är komplimanger som jag får när jag har mina “finskor” på mig utan en uppfostran i business-klädsel.
Snart får jag säkert ett email från HR om vet och etikett.

Och förresten. Tröjan jag hade på mig på tisdagen är grön med brunt monster, ska vara kvistar och blad, som min syster tryckt. En annan kollega kom då fram till mig och sa:
“åh nej, har du spillt kaffe över dig!?”

I helgen åkte jag o Vickan till IKEA, någon hade sagt att vädret skulle vara tropiskt och vi hade lite dåligt samvete för att vi inte gick ut I solen.  Men när vi stod vid buss hållsplatsen frös vi båda två och övertygade varandra om att vår utflykt var den bästa idén vi haft på länge. Jag fick lite hemlängtan, och kanske speciellt efter svensk sommar, när jag var på IKEA. Fick hålla mina fingrar I styr för att inte köpa med mig hem alla onödiga Billy hyllor, Beata tyger och Soda sugrör. Istället kom jag hem med en Charmig (ja den hette så!) konservöppnar med bajs på, det var därför den kostade 50c.. men om den var värd sitt namn kan diskuteras!


Helgen fortsatte i svensk anda, eller ja.. sommaranda kanske. Jag, Ella och Rob gick ut på söndagen för att äta glass i parken och jag fick ha mina solglajjer på hela dagen! 
 

Nu när solen äntligen behagat titta fram rastar jag mina joggingskor på eftermiddagarna, det är inte utan svett och tårar som jag släpar mig fram längst ån. Här om dagen när jag kom hem sa Gustav “oj, vad röd du är i ansiktet”. Och tro mig, det var nog inte bara han som förvånades över det, knackarna  hajade till och tittade upp på mig när jag kom dundrade som ett ånglok men kanske mest för att jag störde deras dvala. Min sportkarriär är inte lätt!

Äntligen, kusten är klar!

Idag kom Moa över till mig, vi köpte hem sushi och delade systerligt. Jag fick moas wasabi i utbyte av min ingefära.
Inte nog med att hon delade min sushi passion hon ville dessutom dela med sig av sina Greys Anatomy ägor. Lugn och frid, nu finns det tillräckligt med avsnitt på min dator för att jag ska kunna komma före alla TV kanaler!

Så god natt, nu ska jag och Mc dreamy ha kvalitetstid tillsammans!