Annica

Varför har jag börjat knäppa händerna, luta huvudet åt ena sidan och le dumt när jag pratar med kunder över telefon? Det måste se jätte fånigt ut, och tillsammans med min äckliga telefonröst förstår jag om mina kollegor ryser av illamående när dom hör mig. Börjar jag bli en kontorsragata som alla hatar, detta skrämmer mig!

 

Ni som på senare tid bott med mig vet att jag haft dåligt samvete för att jag inte gett några pengar till barnen i Afrika, TV är fullproppad med reklam om just detta världsproblem! 850 miljoner människor går och lägger sig hungriga på kvällarna (och ni vet lika bra som jag att denna fakta inte syftar på oss jävlar som har kylskåpet fullt men väljer att inte äta av ren lathet) och var 3,6 sekund dör någon pågrund av svält. Det här är fakta som inte går att ignorera och jag har inga argument till att jag inte skänker pengar Varje Dag till bättre behövande, finns ingen anledning att inte göra det – förutom LATHET!

Så skäms på mig, skäms på er och jag hoppas att ni sover gott om natten på era mätta magar! (nu börjar jag ta så illa vid att jag får tårar i ögonen och ont i magen)

Däremot (i välgörenhets andan) har jag kommit in en vana att mata uteliggare i Dublin.

Det är en människa som alltid ligger och sover i ett hörn jag går förbi varje morgon på väg mot bussen och jag har börjat lägga en frukt bredvid honom, som frukost på sängen fast inte romantiskt någonstans. Jag kan ha helt fel, kanske är det här en drogmissbrukande bråkstake som inte förtjänar min frukt.. men åtminstone får det mig att känna mig lite bra.

 

Och jag antar att det inte är läge o nämna att jag är överlycklig över att det är fredag, att jag har en hel Fazer choklad kaka liggandes i min låda, att jag ska äta Tacos ikväll, gå på bio och sen äta grönsaksstavar med svensk dipp? Förmodligen inte.

"att gråta i smyg på toaletten är grunden i varje välbalanserad människas liv"

...glassen hade smält!

 

 

-          Väckarklocka

-          Skithungrig

-          Se representable ut

-          Somna på bussen och vaknar enormt förvirrad, trött och kall.

-          Sverige vinner mot Finland i ishockey, så jag har finska kollegor att reta upp idag.

-          Det är snö ute på marken, inte ok.

-          Min dator tycks gått i pension

-          Min lugg är för lång så jag har börjat göra Kenny Starfighter huvudryckningar för att se något..

-          Har ont i magen efter en grotesk mängd piller

-          Kär i Chris Andrews

 

Om jag lyckas göra något vettigt idag ska jag bjuda mig själv på ben & jerrys glass när jag kommer hem!

http://www.youtube.com/watch?v=kVeBa-4G8Zc&feature=PlayList&p=62762F58716A9FEB&index=139&playnext=13&playnext_from=PL

..är min umeå vän och sjungande hästar.

http://svt.se/hogafflahage/hogafflaHage_site/Kor/hestekor.swf

 

Eftersom jag spenderar den mesta av min vakna tid på jobbet så är det också de enda upplevelserna jag har som är värda att tala om.

 

Så, på mitt jobb (surprise) har vi båser med varsin toalett och sen en gemensam sektion med handfat, ett varsitt badrum för varsitt kön.

Jag har ingen aning om hur renligheten på herrtoaletterna är men efter de få erfarenheter jag har kan man förvänta sig lite ”spill” var stans.

Men eftersom damer i regel sitter ner på toaletten, oavsett behov, ska det inte vara svårt att pricka rätt – kan man tycka!

På senare tid har jag och några kollegor dock upptäckt att det är någon som inte riktigt förstår hur man gör, eller jävlas med oss andra, ibland ser det ut som om någon varit full eller haft vätske (jag vill inte säga kiss) krig på toaletten, eller så har det varit en man där!

Min far berättade för en tid sen om att dom hade ett liknande problem på hans jobb, någon valde tydligen att göra ”nummer två” ståendes... PÅ toalettringen! Och tydligen hade denna människa en diet som resulterade i kladd. Ja ni kan själva lista ut hur den toaletten såg ut!

 

Hur svårt kan det va?

Är det här saker jag ska behöva stå ut med och ha överseende med?

 

I mitt jobb ingår det en hel del escalations. Min kommunikator lista med personer jag har ”msn konversationer” med är lång, jag skickar massvis med email och pratar rösten trött i telefon varje dag. I vanlig ordning så är det sällan som den personen man från början pratar med som har någon aning om hur vi ska lösa problemet jag fått på mitt bord, och eftersom man vill att det ska gå så effektivt och snabbt som möjligt vill man ju också att folk man har att göra med är snabba med att svara – detta är något som inte alls fungerar, inte när det kommer till mig själv heller.

En 1-2-1 konversation är ju alltid att föredra, men det fungerar inte riktigt när själva kopiatorn jag försöker laga befinner sig i London och jag i Dublin.

Nåväl, det jag försöker komma till egentligen är inte informera er om mitt dagliga arbete utan snarare mitt fantastiska humör (som ni redan fått ett smakprov från)

Jag är vanligt vis en glad och positiv människa (och ni som motsäger mig säger jag upp kontakten med) och trots mitt finska påbrå vet jag inte hur man blir arg (inte på riktigt iaf). Men en talang jag bär på är att tala högt med mig själv, jag muttrar, suckar, viftar med armarna och slänger mig bakåt i stolen jag sitter i när saker inte går så smidigt som jag vill att det ska, jag har inget tålamod alls! 

Tur är att det är få i mitt team som förstår svenska, och dom få som gör det skrattar gott åt mig.Det är en glädje för mig att kunna roa mina skandinaviska kollegor men jag börjar ana att det snart kommer en dag då de resterande i mitt team, och säkert närsittande kollegor, kommer kasta ut mig för att jag uppseendeväckande beteende.

Men jag antar att det är smällar man får ta när man inte kan bete sig i en lokal med 60 människor.

 

Så idag välkomnar jag mig själv till en ny dag och hoppas den är fylld av spännande saker!

Jag inte hade någon som la ut rosblad, serverade en romantisk middag med tända ljus och såg mig djup i ögonen igår (för tydligen har finska flickor sån tur när dom träffar Irländare. Och jag är ju trots allt 50%  finsk så då kan jag väl i alla fall förvänta mig hälften av allt det där? Eller är det här bara ännu ett sätt för Gud att straffa mig för de synder jag aldrig ber om ursäkt för?) på alla hjärtans dag, men när jag loggade in på min svenska internet bank idag.. med låga förväntningar och inte ens en liten gnutta hopp om att det skulle vara ett två siffrigt tal efter ordet ”SALDO”.

Men min förvåning var stor när det visade sig att jag fått en alla hjärtans dag present av okänd sändare, en present med fyra siffror. Toppen!

 

Så vad är väl en dans på rosor och tända ljus när man kan få pengar från okända romantiker och slippa glo romantiskt i någon annan ögon?

MÅSTE sluta städa på min kvalitéts tid.
MÅSTE sluta njuta av att städa på min kvalitéts tid.
MÅSTE börja dansa i bara underkläderna till hög musik på min kvalitéts tid!

Gårdagens cirkus har tagit ut sin rätt idag.

Jag vaknade i morse med brutal huvudvärk och ångest, minns jag hela gårdagskvällen?
Nåväl, några fina höjdpunkter i alla fall.

Förfesten a la backpacker style, det är underskattat att dricka öl på hostelrum och ett kärt återseende i form av trevlig norrman.
Vi hade också en diskussion på damtoaletten om hur jag är totalt värdelös på det här med Bh-storlekar, jag köper en och samma storlek som jag gjort alla år - utan att pröva och nöjer mig så. Henriette kikade ner i min urringning, skakade på huvudet och fick medhåll från Johanna att jag underskattar mig själv och som en order sa dom att vi måste ut och shoppa nya underkläder till mig.
Där stod jag och skämdes och kände mig som en utsliten gammal ensamstående mamma på 40 år.
Men efter en öl till trycktes självförtroendet på plats igen och jag dansa av mig alla bekymmer på mess maguire, trevligt sällskap och glada miner gjorde min kväll till ett rent nöje!

Det är precis så här jag vill tillbringa min alla hjärtans dag - bakis, trött, illaluktande, hungrig och ångestfylld!

Igår var jag på gymmet, eller poolen heter det väl kanske. (men jag vill ju också låta cool)
jag tänkte smygstarta min sportkarriär efter ett långt frånvarande på grund av en svår skada *harkel* med att ta mig en simtur.
Först lite irriterade muttrande över hur illa bikinin sitter och att man Måste ha badmössa på sig men när jag slank ner (ja så graciöst var det kanske inte, det var mer som en badbomb) i vattnet kändes det genast mycket bättre! Men det ändrades snabbt och min harmoniska simtur stördes av hysteriska simmare från de andra banorna, vatten stänkte från deras simtag och när jag kom på att jag inte tvättade bort sminket innan jag hoppade i vattnet gav jag upp.

Jag drog mig in i bastun istället, där var det ett himla liv!
En man, i lite för små badkalsonger, förde en diskussion med en pratglad Indisk kvinna. Jag slog mig ner på en planka och började lyssna  tillsammans med en snygg tjej, en annan jätterund man och två barn. Den här indiska kvinnan hade ingen vidare engelska så hon hängde sällan med i konversationen, men trots detta var det hon som pratade mest.

- Varje alla hjärtans dag måste jag kyssa en man! (med stor leende och ögonen på den irländska mannen i för små badkalsonger)
- Jaså? Hur vill du ha det, röda rosor och choklad?
- Nej! jag har inga dåliga vanor! jag äter inte choklad, röker cigaretter eller dricker alkohol!
- Så du menar att du är en perfekt människa? (frågar irländaren som är lite förvirrad över att samtalsämnet vände)
- Ingen är perfekt! men det är så många fina flickor som röker, dom kommer få så många rynkor! Ingen kommer komma på min begravning, jag känner ingen!
(nu säger irländaren något fint citat som någon från perl jam sagt men den indiska kvinnan hänger inte riktigt med)
- Jag kysste en gång en man som hade en fru, då blev inte frun glad! *fnissar* Vad ska du göra på alla hjärtans dag?
- Det är en hemlighet (säger han och ler ett litet lurigt leende)

Någon ropade efter henne utifrån bassängen och hon gick ut, då passade den irländska mannen på att fort fly ut från bastun - säkert för att han inte ville bli utbjuden på en dejt. Mitt skåp var i samma rad som den indiska kvinnans och när jag gick för att hämta min väska såg jag att hon gav en mystisk svart påse till en annan äldre man och sa:
- Det är den bästa som finns på marknaden!

Ja det var sannerligen en intressant och roligt stund i bastun.

Så under min första dag som idrottskvinna kom jag fram till, förutom att indiska kvinnor Kan verkligen prata, att jag vill gifta mig med en irländare som är lika sympatisk, varm, med bullrig irländsk stämma och lika sexig i y-fronts kalsonger som han jag träffade i bastun.


Är inte det här romantiskt så säg?

Igår kom jag hem från jobbet efter en tung och svettig dag. Arg som ett bi blev jag när jag blev tvungen till att diska stekpannan som låg smutsig i diskhon och smulorna som låg kvar på köksgolvet fastnade i mina strumpor fick mig nästan att börja gråta av frustration. Resten av kvällen valde jag att spendera, skitsur, i mitt hörn av soffan.
När klockan äntligen blev läggdags kröp jag ner mellan lakanen, plockade upp min Twilight bok och all min ilska rann av mig så fort Edward sa "..I am purely full of joy, because I am missing nothing." - till mig och inte den där Bella.
Jag somnade varm och lycklig med Edward i tankarna.
30 minuter senare vaknade jag av att taklampan tändes och in i sovrummet kom Gustav. Jag gnydde lite irriterat över det plötsliga ljuset, han försökte hålla en konversation med mig om fönstret ska va öppet eller inte men jag minns bara att irritationen kom krypandes upp längst ryggraden.


Så i morse när jag vaknade blev jag skitförbannad igen. Det var kallt, jag kunde inte hitta något att sätta på kroppen, det luktade illa i badrummet och jag snubblade över skorna i hallen. Då kom jag ihåg det, hur irriterad jag var över att taklampan tändes kvällen innan! Jag tänkte att nu hade jag min revansch!
Jag smög in i sovrummet, såg att han sov som en söt liten hundvalp... och *klick* ljuset gick på. Ett utbrott, irriterande suckar och demonstrativa rörelser hade ju varit på sin plats, eller åtminstone vad jag önskade mig. Men nej, karln öppnar munnen lite till och drar till en snarkning och drömmer sött vidare. Det fick bägaren att rinna över! Monstergrinig satte jag mig på bussen till jobbet och irriterande mig på den Polska kvinnan och hennes förbannade mobiltelefon, farbrorn med sina ticks och den där fransmannen som inte kan sluta rycka med huvudet till musiken han lyssnar på.
Jag knep mina tår och knytnävar så hårt jag kunde, spände käken och försökte tänka på annat.

Men så var jag framme vid Xerox..

extrem ångest.
odräglig söndagsångest.

Jag vaknade upp från en dröm med adopterade barn, nyinköpta hundar och ingifta plats i familjen Cullen i morse och blev självklart  enormt besviken när jag insåg att det bara var en dröm. Fast lite lättad var jag när det inte fanns adopterade barn omkring mig.
Söndagsfrukosten var njutbar med kaffe, äggmacka och sällskap i form av P3´s DigLlista, som på den gamla goda tiden!


Jag, Ella och Rob bestämde oss för att gå och ta en kaffe tillsammans på eftermiddagen, när jag beställde två skopor glass tittade servitrisen konstigt på mig och sa "ehh.. you know it´s cold outside?"
Jag vill påstå att det aldrig är fel med två skopor glass!
Eftersom jag är så täppt i mina öron hör jag väldigt dåligt och hade därför lite svårt att vara delaktig i konversationen undrer vår fika, men nickade och var glad ändå.


På "att-göra-listan" den här söndagen var det listat att jag behövde köpa ny tvål och hudkräm, så jag gick till Boots och spenderade 15 minuter på att försöka bestämma mig vilken tvål jag skulle köpa - nu i efterhand känner jag mig ändå inte nöjd med mitt val men inser också att vanligt normalt folk inte spenderar 15 minuter på att köpa tvål.


Nu har jag bakat en kladdkaka, som också stod med på min "att-göra-lista", som tyvärr inte blev kladdig alls och försöker vänja mig vid faktumet att det faktiskt Är Söndag och att jag ska gå till jobbet imorgon.

Efter en snabb konversation med min teamledare i morse önskade han ett intyg från en läkare att jag är sjuk.
Jag ringde mig gamla vanliga mottagning och fick en tid kl10.
I väntrummet försökte jag läsa i en ointressant tidning och plötsligt stod hon där, den förnedrande läkaren!
jag gömde mig lite bakom min tidning men hon kika upp bakom den och frågade;


"Annica, you´re sick again?"


Jag förklarade för henne att jag kände mig fånig som går till läkaren för en liten förkylning men att jag behöver ett intyg från henne att ge till min chef. Hon suckade men log och sa något om att folk brukar komma till henne med förkylningar och tro att dom är döende.


Hon höll sig lugn medan hon undersökte mina öron och hals, lyssnade på mina andetag och klämde på min hals. Och vi kunde båda säga adjö nöjda, hon för att jag bekräftat henne som en viktig person man inte får störa med små förkylningar och jag för att hon inte förnedrade mig.


Däremot måste jag uppenbarligen gå till jobbet imorgon eftersom hon så snällt skrev ner att jag var sjuk från 1 februari till 4 februari.
Typiskt!

Jag är sjuk igen.

Nu börjar jag dra slutsatsen att det är möglet som börjat etablerat sig i sovrummet som gör att jag är ständigt sjuk.
Jag har alltid suttit på min höga häst och stoltserat med mitt superstarka immunförsvar medan Gustav varit den som dragit på sig den ena efter andra förkylningen. Men han har klarat sig bra och jag har dramatiskt ramlat av min häst så möglet har antingen valt mig som offer eller så är det mina skoval som dragit ner mig.

Så nu ligger jag alltså här i min soffa bland snorpapper och vitlöks te, Igen!

Livet är hårt och jag är ynklig och bitter.