för jag kan inte bete mig.
I mitt jobb ingår det en hel del escalations. Min kommunikator lista med personer jag har ”msn konversationer” med är lång, jag skickar massvis med email och pratar rösten trött i telefon varje dag. I vanlig ordning så är det sällan som den personen man från början pratar med som har någon aning om hur vi ska lösa problemet jag fått på mitt bord, och eftersom man vill att det ska gå så effektivt och snabbt som möjligt vill man ju också att folk man har att göra med är snabba med att svara – detta är något som inte alls fungerar, inte när det kommer till mig själv heller.
En 1-2-1 konversation är ju alltid att föredra, men det fungerar inte riktigt när själva kopiatorn jag försöker laga befinner sig i London och jag i Dublin.
Nåväl, det jag försöker komma till egentligen är inte informera er om mitt dagliga arbete utan snarare mitt fantastiska humör (som ni redan fått ett smakprov från)
Jag är vanligt vis en glad och positiv människa (och ni som motsäger mig säger jag upp kontakten med) och trots mitt finska påbrå vet jag inte hur man blir arg (inte på riktigt iaf). Men en talang jag bär på är att tala högt med mig själv, jag muttrar, suckar, viftar med armarna och slänger mig bakåt i stolen jag sitter i när saker inte går så smidigt som jag vill att det ska, jag har inget tålamod alls!
Tur är att det är få i mitt team som förstår svenska, och dom få som gör det skrattar gott åt mig.Det är en glädje för mig att kunna roa mina skandinaviska kollegor men jag börjar ana att det snart kommer en dag då de resterande i mitt team, och säkert närsittande kollegor, kommer kasta ut mig för att jag uppseendeväckande beteende.
Men jag antar att det är smällar man får ta när man inte kan bete sig i en lokal med 60 människor.
Så idag välkomnar jag mig själv till en ny dag och hoppas den är fylld av spännande saker!
