Annica

 

Jag går till kiosken iklädd nattlinne och oknytna converseskor. Allt för lite choklad.
Och inte kändes det bättre efter 8 rutor heller.

The music is me, the music is you.
Music can be, something we do.
Music is good, and music is right and music can stand strong right through the nights.
And music can hold you, and music can keep you safe from harm and beatiful lies.
Music is the thing we do, the thing we do, is the thing to do to get me through.

tänkte jag skulle spela jazz. men....

Det luktar illa här. Jag sitter bredvid komposten och andas in ångorna av ekosystemet, härligt. Dessutom känner jag en förkylning som kommer krypandes. Jag anar att jag är stressad, orolig och trött, då är det inte konstigt att man blir sjuk. Men kanske en film i sängen kan göra gott ikväll och jag ska försöka att inte klaga. Trots att jag var tvungen att cykla hem i regn igår och laga min egen mat!

Snart åker jag till Åre för att gå på bröllop, eller ja, egentligen åker jag ju dit som "fix o trixare". Men det blir fint med lite ombyte och kanske det kan ge lite stimulans också, hoppas det finns vatten att bada i!
Sen när jag kommer tillbaka till Uppsala så har Anna-lotta anlänt till stan och vi ska åka ut på någon typ av roadtrip, inte tokigt alls!

Det är onsdag och för mig att det som fredag för jag ska inte jobba mer den här veckan!

Igår tog jag en genväg hem som visade sig vara en rejäl omväg, det tog mig 20 minuter extra att komma hem. Men solen sken och jag fick köpa en lågenergilampa på konsum så jag var ganska nöjd. Dessvärre vandaliserade någon min cykel (det kan mycket väl ha varit jag som klantat till mig, men det är ju alltid roligare att skylla på någon annan, speciellt ligister) så min högra trampa har blivit sne och snurrar liksom inte runt, väldigt irriterande o svårt att cykla med. På vägen hit i morse fick jag koncentrera mig väl och arbeta tekniskt för att ta mig fram i tid.

Efter god middag och chatt med syster tog jag på mig träningskläderna och sprang ut i solen. Hågadalen är fantastiskt och med sällskap av The Cat Empire hade jag en fin stund. Ute på kullarna (bland de gömda djuren som bor där) stretchade jag kroppen i solskenet, magiskt. När jag kom hem till mitt hus hittade jag en jättefin grön fåtölj utanför porten, jag satte mig ner och hämtade andan efter springturen och insåg ganska snabbt att det här va ju en fåtölj värd att släpa på. Envis som jag är släpade jag in den odrägligt otympliga fåtöljen genom porten, in i hissen och slutligen in genom det alldeles för smala dörröppningen till min korridor. Där står den nu och glänser och väntar på att bli tvättad och älskad. Fantastiskt! Ja, jag måste erkänna att jag är ganska stolt över mig själv och min styrka. Sen att jag inte lyckas att fixa min cykel-trampa är något vi inte talar högt om, det är kunskap som jag inte har ,så jag ska till cykeldoktorn efter jobbet!

Jag har en extrem längtar efter Dublin och önskar jag hade råd att åka över och tillbringa helgen på kullerstenarna, bland klädgalgarna på penneys och på pubarna. Men det har jag inte så jag får gå på loppis istället och förhoppningsvis tar jag en tur till bad! =)

jag tycker om att lyssna på brittisk/irländsk tv-serie medan jag gör andra ovettiga tidsdrivande saker.

Finland. Ja, vad ska jag säga. Den ljuva kärleken, det lugna lugnet, det livfulla livet och den goda lakritsen och senapen.
Bortsett från den alldeles för varma sovsäcken,a den instängda husvagnen, de hårda golven, utedasset (som nästan ledde till förstoppning) och myggbetten så var min semester helt magisk. Det var barn överallt, härliga och glada såna. Vackra kusiner med sina skratt. Jag badade, åt och sov. Banankontakt av tredje graden - minst!
Men sen ska man ju alltid hem. En moster sa till mig en gång när jag var liten och grät för att jag var tvungen att åka hem till Sverige:
" om man inte åker så kan man ju aldrig komma tillbaka" och det ligger väl en viss sanning i det, men om man aldrig åkte så behövde man heller aldrig sakna.

Nu är jag tillbaka, igen, på den osköna stolen framför mina två skärmar. Med min extremt trevliga o lugna röst, mina snabba fingrar och sociala förmåga. Jag slösar bort den. Och när jag kommer hem är jag arg, trött och irriterad.
Det är dessutom ännu tommare nu. Mer än någonsin. Och det enda som egentligen får mig att glimma till lite är Roland. Men som vanligt kan dom stunderna också sluta i besvikelse och frustration. Något drastiskt. Oväntat. Typ ett Äventyr.. det är vad jag behöver!