Annica

Idag glömde jag bort hur gammal jag var. Ska jag fylla 24 år i år, kan det verkligen stämma?
Jag var tvungen att tänka två gånger och insåg sen att så är det så klart, det är därför jag inte minns hur gammal jag är...för jag håller på att Bli gammal. Nej egentligen tycker jag inte att det är gammal, faktiskt inte alls. Det var mer jobbigt att jag glömt bort vad jag gjorde när jag var 21-23, och nu låter jag verkligen gammal, seniliteten knackar på dörren så jag måste nog logga ut nu!

Den engelska tv-kanalen Living sviker mig ständigt. Jag var så lycklig när reklamen om Greys Anatomy började rulla i TV för någon månad sen, i flera veckor väntade jag på premiären!

Varje torsdag kl 21, och Som jag sett fram emot Varje torsdag!

För ungefär två veckor sen visade det sig att ett avsnitt inte blivit inspelat på min boxer, jag letade och letade men kunde inte hitta något, och det verkade helt enkelt som att Living valt att inte visa Greys Anatomy den veckan. Jag var Så besviken och veckan därpå var det lite svårt att hänga med i storyn när det avsnittet jag missat uppenbarligen var någon story-vändnings avsnitt. Nåväl, jag glömde det hela och tänkte att även tv-kanaler kan göra fel. Ella berättade för mig att hon tydligen ser Greys anatomy avsnitten på en annan kanal, som dessutom ligger något avsnitt före Living och hotade med att förstöra för mig och berätta allt!

 

Så igår var det då torsdag, jag hade laddat hela dagen, på kvällen kunde jag knappt vänta på att klockan skulle slå 21. Jag diskade för att distrahera mig själv och började stressa Gustav kl 20:57 med att stänga av Xboxet och sätta på Living, glatt satte jag mig till rätta i soffan med min kopp te. Gustav letade och letade men kunde inte hitta Greys anatomy alls, inte på någon kanal och jag började känna tårarna fylla mina ögonvrår. Jag gick in på Livings hemsida (som är totalt värdelös) men där stod ingenting om uteblivna avsnitt. Den lugna sovande björnen inom mig väcktes till liv och jag blev jättearg. Jag smällde igen datalocket, sparkade några skor i hallen, skrek något på vägen mot toaletten och försökte smälla igen vår jättesega toalettdörr (nej, inte fick jag den effekten jag ville). Gustav försökte lugna och säga att det skulle lösa sig, men jag hade någon barnslig förklaring till mitt arga humör, jag var ju jättebesviken! Den Enda serien som jag följer, det Enda som är viktigt på TV för mig.. och Living förråder mig Hela tiden!

 

Som liten minns jag min mamma arg som max 2- 3 gånger, och då var hon ARG. Finska svordommar, köksdörrar smälldes igen, porslin skrammlade och jag var så rädd att jag började gråta.  Igår kunde jag förstå min mors beteende, all irritation, all frustration ville bara ut och jag antar att det är bättre att bli arg lite då och då istället för en gång per år.

 

Nu ska jag leta rätt på Livings chef, klippa ihop ett hotbrev med bokstäver från tidningar, ringa upp människan och skrika något på finska!

 

Jag släpade jag mig till gymmet igår trots att min kropp protesterar och gör tonårsuppror.

 I receptionen drog jag mitt kort i laserläsaren och började gå mot omklädningsrummen, framför mig dyker en karl upp i bara badbyxor. Det blir en sån jobbig ”vilket håll ska du gå?” –situation som slutar i att jag dunkar in i hans nakna bröst istället för att veja för honom – ett stort missförstånd från bådas sidor. Efter lite rödrosiga kinder och obekväma blickar från oss båda lyckas vi ta oss därifrån utan skador, förutom de mentala. 

Så här i efterhand skyller jag allt på honom, komma där i bara badbyxor och distrahera!

Ett mindre lyckats träningspass senare gick jag, svettig och röd i ansiktet, tillbaka till omklädningsrummet. Mina ben kändes som gelé och jag hade svårt att få tillbaka en normal puls. Självklart springer jag då in i en halvnaken kvinna när jag ska runda ett hörn, kvinnliga bröst i ansiktet, jo man tackar!

 

Kanske var det min turdag igår, främmande människors nakenhud, eller så är jag bara dömd att misslyckas på gym.

Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker bege mig till gymmet idag igen!

Sen jag flyttade hit har jag varit konstant förkyld, jag har legat hemma sjuk åtminstone 3 gånger och besökt läkaren lika många gånger.

Totalt värdelöst. Sist jag var hos läkaren frågade hon mig om jag åt grönsaker och frukt, jag förklarade snällt för henne att jag är vegetarian och inte gör annat än att äter grönsaker och frukt. Hon försökte också påminna mig om att ta mina vitaminer, piller är ju kul och jag har några burkar hemma med diverse läkemedel som jag utan protester proppar i mig varje morgon.

En teori var att möglet som börjat krypa upp över sängkanten hemma hos mig gör att jag är lite krasslig, men jag tror jag äntligen kommit på vad orsaken till min känsliga kropp är!

 

Veckan efter jag kom hem från Sverige var det vår, varmt och skönt här i Dublin.. jag började genast känna mig piggare och bihålorna var öppna och lätta att använda.. MEN så gick jag till gymmet i måndags och nu är jag förkyld igen. Vanliga morgon proceduren med maraton nysningar har återkommit, bakom min panna och kindben trycker det hårt och nässprayen har återigen blivit min bästa vän.

 

Jag får helt enkelt sluta träna för min kropp tycks ju inte vara skapt för det!  

Det är fortfarande mest synd om mig idag.

Kaffet var blaskigt och automaten var inte lika lättlurad som jag hade önskat när jag försökte betala med svenska 50 öringar, dom är ju lika stora som 2 centrarna så kom igen!

För en stund sen hade jag en väldigt otrevlig kund som var elak mot mig, så elak att jag ville gråta och svära på svenska.

Och det har har börjat regna ännu mera. Jag förbannar Penneys för att göra så fruktansvärt dåliga skor, ett stort hål i sulan på vardera sko – jag kommer bli dyngsur om fötterna på vägen hem. Och inte heller har jag lust att gå till gymmet för att träna, så det kommer jag ha dåligt samvete över också.

 

Det är bara Edward Cullen som kan rädda mig nu!

Att hata måndagar, speciellt måndagar på jobbet, är inget jag är ensam om.. det vet jag.

Men just idag tycker jag nog att det är mest synd om mig än om någon annan (och säg inte ”tänk på barnen i afrika”).

Lokalen som min obekväma stol och sega datamus finns i är ett ombyggt magasin, luftkonditionering och  isolering saknas, väggarna är mintgröna och dom la in en heltäckningsmatta över betonggolvet... inge vidare charmigt. Det är kallt, luften är torr och jag känner mig lite förkyld.

Idag regnar det och det känns som om jag sitter i en container, det smattrar, susar och fönsterna skakar. Jag längtar tillbaka till min varma säng.

Inget kaffe har jag fått än heller. Jag har glömt mitt lösenord till ett av systemen,det ramlar in tickets och ingen hade skrivit till mig på Facebook.

 

Jag hoppas att det inte börjar regna mer, det har börjat läcka från taket ungefär 5 meter bort från mitt bord, för då ramlar nog taket in.

 

Finns det inte kaffe i cafeterian nu så ger jag upp för idag!

 

I torsdags överraskade jag min mamma, hon visste inte att jag skulle komma hem för att fira hennes födelsedag.

Med tårar på kinderna höll hon mig fast i ett järngrepp i sin famn och visste inte om hon drömde eller inte.

På lördagen, hennes födelsedag, började vi på Scandic hotell med frukost för att senare åka till Ängeby och där väntade finska släktingar!

Vi hade en otroligt rolig fest, mat, öl, sång och dans. Syskonskaran Ring med Far briljerade med sina musikkunskaper och försökte samspela på fyra enkla ackord, den ensemblen lades fort ner när ingen kunde hålla takten eller ens spela rätt.

Jag fick sova på köksoffan inte direkt en prinsess-säng men min morbror klappade mig så fint på kinden på söndagmorgonen att mitt ryggont fort glömdes bort.

 

Hundar, gott kaffe, bilkörning, plockgodis, mat och familj.

 

När jag igår pussade hundar, kramade mamma och syster för att resa tillbaka hit till Dublin var det med stor ångest. Jag hade fått så lite tid med dom. Men eftersom jag hade fått alldeles för lite sömn den här helgen kunde jag sova gott på båda bussarna till Skavsta. Och väl där höll Anna-Lotta mig sällskap i telefon, jag höll nästan på att missa att gaten stängde på grund av vårt djupa samtal. Skönt att höra hennes röst, få prata och analysera med henne.. men det gjorde också det lite tyngre att säga farväl till Sverige och när flygplanet sen lyfte från marken föll en liten tår och jag fick ont i magen.

 

Nu är jag ändå här och min tisdag började med att min buss inte kom så jag blev försenad till jobbet.

Jag kan i alla fall njuta av mildare temperatur, fina människor och en helmassa choklad som ligger i min resväska!

 

Idag när Ella levererade dagens tidning överraskade hon mig med en Fazer chokladkaka, igen! Den här gången tänker jag inte dela med mig, ni får minsann skaffa er en egen finsk vän som levererar godsaker! (jag måste göra något väldigt bra för att förtjäna något så här fint)

Fredagar innebär många saker. Det är sista arbetsdagen på den här veckan. Jag och Petter får dricka coca cola till lunch och jag får gå en timme tidigare från jobbet!

 

Jag brukar vanligtvis ha matlåda med mig till jobbet, för att jag är snål. Men idag tänkte jag lyxa till det och hoppades på en lyxlunch.

Men till min stora besvikelse fick jag en grådaskig fiskpaj, som inte ens va en paj utan klegg med en konstig kaka ovanpå. Petter däremot blev väldigt glad över sina korvar som såg som allt annat än korvar, han bad mig att inte lägga upp fotot jag tog med min mobilkamera här på min blogg och sa ganska bestämt att jag inte fick använda bildtexten ”petters sausages”. Ni förstår ju hur svårt det är att låta bli, men jag är en snäll kollega och är dessutom så oteknisk att jag inte vet hur man gör.

 

Så, efter att ha sympatikissat med Ella sitter jag här nu och försöker få tiden att gå.. utan att behöva jobba, och jag tycker det går ganska bra.

Jag har läst om hur lite linslusarna Mattias och Gustav har att göra på sitt jobb. Facebook´at skiten ur mig och druckit upp min cola.

 

Solen skiner, jag ska gå till penneys och köpa skor efter jobbet, och har en Fazer chokladkaka i min väska!

 

Annica signar ut!

 

 

Idag är en dag på jobbet då jag tycker min häftapparat är roligare, när det är roligare att nynna på en dålig låt eller vifta på fötterna.

Jag har lyckats ändra bakgrunden på alla mina email i min outlook till någon grotesk grön färg och inte lyckats byta tillbaka, jag har också lyckats ändra tangenbordets språk för ett av mina program jag använder så allt blir jättetokigt när jag skriver.

 

Samtidigt fiskar jag efter bekräftelse och irriterar mina kollegor med att störa dom på communicatorn.

 

Ja, helt enkelt en dag då jag borde vara ute i solen och blåsa såpbubbler istället!