Annica

Och helt plötsligt är man tillbaka här i Norberg, sa jag det tidigare? Nåväl, det kan behöva nämnas igen.
Från ett tyst Ängeby med kylskåpet och hundarna i fokus är min vardag nu musiktermer och instrument. Helt fantastiskt såklart, men jag tror att jag reflekterat vad de här senaste månaderna gett mig, på både gott och ont. Musik för mig var något helt självklart förut, att ta några toner på pianot, att sjunga lite i duschen och drömma om en vardag med musik som huvudingrediens. Det var så lätt då på ett sätt, inga krav, ingen press och framför allt var jag nog väldigt naiv. (som jag är i de flesta situationerna)

Vi har ett låtskrivar projekt i skolan, alla ska skriva en egen låt som vi sen ska framföra (med ensamble) på en konsert på hotellet. Jag sitter och tragglar med A-moll och förstår inte hur jag ska komma vidare. Jag har försökt med teorin, gett upp. Improviserat, gett upp. Släppt alla spärrar, gett upp. Allt, förutom att göra något helt annat än att spela piano och gitarr. Jag är stressad och förstår inte hur den här låten Inte ska bli en "Baby I Love you where the eagles fly" -dänga.

Idag badade jag joförsej, det var ju något helt annat än att spela A-moll. jag beklagade mig inför Hanna över att jag inte hade något badskum. Men hon tipsade mig om att använda tvål. Jag tänkte att det så sällan blir sådär superbra bubblor av just tvål så jag tog i lite extra när jag hällde på, nästa gång jag gick in till badrummet var hela badkaret Fyllt med bubblor. Jag fick knappt plats! Som ett barn satt jag och plaskade bland bubblorna och kände mig lycklig.

Allt från mig den här gången, nu är jag trött.