Annica

Jag visste att det här skulle hända, det gör det Alltid. Det gick så bra, det var nåt på gång och det kändes som att jag skulle ro i hamn den här gången.
Lite A-moll, nånstans i mitten upp till ett C-dur och sen den där grymma textraden och så lite fiol på det där, jag skulle ta i från tårna med min låga Alt-stämma. Men nu, plask plums och som om jag fått ett slag i pungen (om jag hade en) ligger jag nu här i min säng och har ont i magen. Så ont att jag inte vill äta middag utan hellre spy. Hade jag inte snusat skiten ur mig idag hade jag nu tagit en snus för att lugna känslan, jag tror inte ens att ett glas vin skulle göra saken bättre.
Jag har inget tålamod men en sjuhelvetes massa självkritik.
Som dom sa, det ska ju låta jag, och det ska bli min låt.. men jag vill inte längre vara A-moll, inte C-dur, ett färgat- eller nåt förbannat sus- ackord heller.

Jag skulle gärna byta ut den här uppgiften mot eländiga blues-ackord.
Nu ska jag stänga av musiken och lyssna till surret av min dator.