Annica

Jag har alltid trott att migrän är något man använder som en dålig ursäkt för att inte ha sex, en tung bakfylla eller ett knep till att faktiskt få ligga på soffan hela dagen.. och kanske är jag en jävel på att ljuga eller så måste jag börja tänka om och tro att det faktiskt är en sjukdom.
Igår kom jag hem, trött och hungrig, satte mig i soffan och virkade. Började se fläckar i mitt högra synfält men tänkte att jag bara blev bländad av ljuset som stod på bordet. Jag somnade på soffan och 20 minuter senare vaknade jag med sprängande huvudvärk, jag tappade balansen när jag borstade tänderna och trots att persiennerna var nerdragna var det för ljust i mitt sovrum. Jag vaknade efter åtta timmar, jättedåsig och konstig, gick till skolan och noterna framför mig dansade som flugor runt hundskit. Efter den lektionen gick jag hem och sov i ytterligare 4,5 timmar. Och nu ligger jag i sängen igen. Jag anar att min kropp försöker säga mig något, men när det kommer till mig själv är jag ju ganska dålig på att lyssna. Jag är alldeles för lat för att orka gå ut i hallen och släcka lampan men jag har åtminstone naturgodis att trösta mig med.

Idag hade vi ett väldigt bra seminarium om övning. Tydligen tar sånt tid, och man föds inte till musiker. Nitlott!
Struktur och tålamod. Lite självkritik och en helmassa uppmuntran. Man glömmer lätt bort sånt märker jag, istället för att ta till sig allt och inse att man inte kan lära sig utan att ens försöka, blir man arg på sig själv för att man är så sjukt jävla dålig! Men man glömmer kanske lika ofta också hur jävla bra man är!