Annica

Hemkommen från Leksand. Med ord är det omöjligt att beskriva hur kär jag är i Dalarna, hur mycket jag önskar att jag bodde där. Det är den finaste platsen på jorden (jag är inte enormt berest). Ett lugn svepte över mig så fort jag satte mig, med solen i ögonen, på Johans altan och jag njöt till fullo av utsikten, rödvin och spelmannens gitarrspel. Magiskt.

Så tillbaka till Ängeby och jag har redan fått tampas med den här obotliga rastlösheten som är lika ettrig som mygg. Aldrig har mitt körkort varit så älskvärt, inte heller har Volvon fått brumma så mycket tidigare. Systerhäng, IKEA, pysselaffärer ICA och Siba. Jag har köpt tyg, en vitlökspress, skitstora vinglas, magneter och högtalare - spendera pengar är ju som sagt något jag är duktig på!
Jag har förflyttat symaskinen upp till övervåning där jag dragit ut lådor, öppnat skrin, rivit i tyget, ritat mönster och limmat ihop fingrarna. Här är ett av alla mina hundra pysselresultat:

Mormors gamla knappar.

Superduperlim (pappa sa att man skulle ha lite, men ju mer rödvin.. destomer lim, vilket bara resulterade i att jag limmade ihop mina fringrar), tråd, magneter och en helmassa rödvin.

 

och se så vackert det blev, magnetknappar!

...eller ja, för er ser det såklart ut som helt vanliga knappar.