Annica

Så här ligger jag alltså, på en madrass i mitt flickrum. Sängen och garderoberna står i släpkärran (som jag bestämt ska köra imorgon, någon gång måste jag ju lära mig!), resten av min packning står i hallen. Bredvid mig står ett dragspel och en hel del dammråttor - det är ingen prinsessa på ärten som skriver ikväll!
Det är alltså nu jag ska vara nervös, om jag ska följa traditionen, men jag är för trött för det så jag antar att det kommer vid frukostbordet (jag äter dåligt när jag är nervös). Jag är så trött på packning nu att jag är redo att ge upp, och än är det inte över, sakerna ska in i bilen för att sen bäras upp till mitt nya boende. Ja, mitt nya boende.. det är en konstig sak att säga. Det här sommarlovet ska ta slut, jag ska inte längre låna mammas bil för att rymma bort från de här orangea väggarna, sitta på altanen med min bok, spela på det där lite för tunga pianot, gå ut med hundarna och förmodligen kommer de långa sovmorgnarna inte längre ge mig ångest. Det lät som om jag ska avrättas imorgon, så illa är det ju verkligen inte, men lite vemod kan man väl skrapa fram för jag gillar ju trots allt traditioner. Känner mig egentligen lite för rörig, tom, full och alldeles för trött för att skriva om alla känslor just nu..

Så. Vi hörs en annan dag.. från en annan plats i Sverige!