Annica

Det har alltid varit en sjukt bra idé att blogga efter några glas vin, något jag uppmuntrar mina medpassagerare att göra.

Så utan att ursäkta mig tänker jag nu babbla på ut i cyberspace.

 

Ni kan ju säkert föreställa er hur bilresan hit till Norberg var, systrarna skrattandes i baksätet, en orolig mor i passagerarsätet och en muttrig far framför ratten, jag tänker inte gå närmare in på varken kartläsningen eller uppackningen av mina grejer - det skulle få er att sluta läsa nu. (och det vill jag ju inte såklart) Nu är allt nästan på plats och den här fyran känns som hemma, inte bara för min inredning utan också för mina fantastiska medb(er)oende. Norberg är ungefär lika litet som kärnorna i en kiwi men fylld av härlig esteter. Första veckan kändes toppen, en itroduktionsvecka med lek, kör-gig utanför matbutikerna och "lära känna" frågor. Jag hann till och med skola en halv dag för att vinet tog lite för mycket scenplats kvällen innan.

Nu har vi satt igång och jag har ett schema med teori, rytmik, soul-,blues och vokal-ensamble. Jag har haft en rejäl sväng av ångest och prestationsångest men inget inte lite vin kunde bota. Men efter en bra blues-repa, singer-song-writer session med Petrus och skön vokal-ensamble känns allt på topp igen - men jag antar att det är så, upp och ner alltså. Jag njuter av tanken att jag ska vara här i ett år och det enda jag ska pyssla med är musik! Vi ska spela på två kulturnätter i närliggande orter, ha ett afrikansk körframträdande och snart är det låtskrivarprojekt på schemat, Det här är hemma nu och det känns tryggt, bra och helt rätt!

 

Imorgon har jag inga lektioner men ska sätta mig framför pianot o traggla skalor, oabitiöst vända blad i teoriboken och träna på min sångstämma.. allt i väntan på Tequila kvällen!

 

Skål!