Annica

Det snurrar musik i mitt huvud, på ett ganska rörigt sätt.

Jag började min dag med en fantastisk pianolektion, en riktig aha-upplevelse. Det var som om hela musikvärlden öppnades för mig, helt plötsligt föll allt på plats och jag gick därifrån med ett Stor leende på läpparna! Men lyckan varade inte länge tyvärr, på Soul lektionen fick jag totalsläpp och hittade inga ackord eller ens en takt att följa och jag var nära till tårar när min lärare frågade om det kändes okej att spela piano. Inte blev det bättre när jag tog mod till mig att sjunga solo i vokal ensemblen, jag föll pladask.. eller sprang in i en tegelvägg snarare. Jag fann dock lite tröst i Elins äppelpaj vid fikarasten, tog ett djupt andetag och började om.
Jag och några vänner ska spela på en kulturnatt i närliggande stad (jag säger inte vilken såklart) och till min förvåning skulle tydligen jag sjunga solo på "the quiz", en inte helt lätt låt upptäckte jag, en mick ställdes framför mig och jag fick panik. Det var som om den skulle äta upp mig, svälja mig hel och jag tror den hånlog mot mig hela tiden. Där tappade jag allt hopp, tragglade mig igenom låten med lite hjälp av Amelies pepp-rop och drog en lättnadens suck när min ensemble föreslog att vi skulle ta och spela på en annan låt.

Nu sitter jag här igen, med prestationsångesten i halsgropen, och känsla av misslyckande bubblande i magen.
Och egentligen vet jag att så här är det, upp och ner. Ibland går det bra, ibland inte och att tanken är att jag ska lära mig.
Imorgon är en annan dag och jag tror den blir bra!

Som en klok kvinna en gång sa
"för det Är bra!"  <3