Annica

Fartfyllda dagar den här veckan, med en massa olika känslor och händelser.
I onsdags hade vi då konsert. Vi gick upp på scen, spelade våra låtar, gick av och jag pustade ut. Det är som alltid när man står där uppe i strålkastarljuset, tid och rum försvinner. När jag skulle sjunga min låt blev jag så extremt nervös och trodde det syntes hur mycket mina ben skakade att jag fick en snilleblixt och tänkte ta av mig mina högklackade skor för att inte ramla, men valde i sista sekund att behålla dom på. Jag hörde introt spelas och försökte hitta någon/något att fästa blicken på men kände mig utelämnad, sen tog jag micken och tänkte på min syster och bara sjöng. Efteråt fick jag höra att jag hade sån fantastisk inlevelse och det var många som kom och sa att min låt var jättevacker. Det är den, jag är stolt och nöjd! Ska bli intressant att få höra och se det hela, det blev både filmat och inspelat på skiva.

I torsdags fyllde jag år. klockan 6.30 öppnades min dörr och en tre-stämmig kör kom in med paket och frukost. Jag blev alldeles rörd och lycklig. Jag fick dessutom somna om och vakna några timmar senare och ta en omgång frukost till. Amelie och jag gick en långpromenad i snön med solen i ögonen. Sen bjöd jag mina fina flickor på god middag, oliver, ostar, soltorkade tomater och sallad.
Sen gick jag ursnygg till konserten och fick inte bara höra resten av klassens fantastiska låtar utan även få hela konserthallen att sjunga "ja må hon leva" för mig! Efter konserten blev det kalas med glass och en dåliga testosteron film!

Som om inte det skulle vara nog till födelsedag fick jag en hel fest tillägnad mig. V hade dansgolv, gin o tonic och bra partyfolk!
Jag blev ännu en gång väldigt rörd när Petrus höll ett tal för mig och överräckte ett fint hjärtepaket med superfina armband. Jag fick orginalet av talet, ner skrivet på ett gammalt kuvert. Håll till godo: