Annica

Pillerna fungerade så jag kunde åka till IKEA.
Lyckliga som två barn sprang vi in på IKEA när bussen slussat oss igenom slummen.

Maten var god och kanelbullen ännu godare. Victoria njöt av en daimtårta som dom felstavat ”dime”.

Genom hyllor av ”njuta” ”mysa” och säkert något annat snuskigt namn ursäktade vi alla våra köp med ”varför skulle inte jag...?”. Vi spenderade nästan mer tid i matavdelningen än någon annan del av IKEA och yckliga över våra inköp insåg vi att någon stoppat ner tre paket av ballerina kex i våran vagn som vi parkerat utanför matshopen. Första reaktionen var glädje. Glädje över gratis kakor som ingen av oss egentligen är särskilt förtjusta i, andra reaktionen var rädsla.. tänk om larmet går nu när vi passerar utgången! Men inga larm utlöstes och vi skattade gott åt vår vinst!

Eftersom jag äter mina piller får jag inte dricka sprit. Till en liten besvikelse eftersom det är storslagen fest ikväll. För att inte känna mig allt för ensam och utelämnade följde jag med till förfesten, men efter för mycket Jonas Altberg och fulla glada vänner (som jag djupt älskar) sjöng jag på refrängen och sa hejdå.

Men jag var inte trött och lite för rastlös för att sätta på en film så jag började storstäda istället.

La mig i badkaret och skruade, dammsög, putsade speglar, sorterade skor och skurade toaletten. Sorterade kläder in i lådor, torkade av fönsterkarmar, puffade kuddar och diskade.

Och jag njöt av det. Hade rent (ho ho, barabamp) av roligt.

Och ”isn´t that sad” så säg!