Annica

Jag hetsäter russin igen. Varför? Ingen aning.

Ikväll unnar jag mig att göra ingenting. Det är bara jag och Hanna hemma i kollektivet, hon spelar gitarr här bredvid mig och jag skådar vår nya Håkan Hellström- vägg som vi gjort. Det är ett dovt surr i mina öron och  jag har skavsår under läppen av allt snus.

Jag har funderat på om man kan bli stressad av roligheter, att det kan bli för mycket skratt och för lite ensamhet?
För nu när jag sitter här, utan massor av människor omkring mig, blir jag på nåt konstigt sätt lite rastlös. Det är som att jag inte längre minns hur man är själv och vad jag brukar göra när jag är ensam. Ska jag någonsin sy den där klänningen, virka den där mössan, baka det där brödet, sortera mina skivor i "bäst just nu" -ordning, klä upp mig i mina finaste klänningar, skriva långa brev och sjunga högt till Miss Li? Jo, på höstlovet!

Förutom den här lilla stressen som oroa mig, och som jag lätt gömmer undan, rullar allt på som vanligt.
Härom kvällen satt jag full vid pianot och njöt av toner, inte undra på att det är så många bra musikstycken som komponerats fram med alkohol som grund! En annan dag satt jag och Sebbe och improviserade blues tillsammans, fyrhändigt på piano. I Soul ensamblen spelar jag massor av synkoper och njuter av det. I skogen finns det jättemycket svamp som jag plockat. Ute skiner solen och löven är gula. Jag har inga pengar på mitt bankonto. Och idag drog jag en ordvits när jag sjöng i ettstrukna Bess. "Bess är Bäst" (nej okej, för er gamla Dublin-bor kanske det inte är en godkänd ordvits).

Nu ska jag gå och mysa lite med Roland!

Heppåer!